Två röriga månader
Som vanligt är det detta med att börja skriva så svårt.
Och som vanligt hamnar jag här inne när det rör sig för mycket i huvudet.
Såå.. det var två månader sen sist. Vad har hänt? skulle hellre vilja säga vad har inte hänt.. Vi kan väl fokusera på det viktiga. För över en månad sen nu (redan, hemskt vad tiden går fort) fick jag mitt hjärta krossat och utslitet. Killen jag trodde att jag skulle vara med föralltid kände inte längre samma sak. Det värsta var att det kom så oväntat. När jag mitt i natten fick höra orden "jag har inte några känslor kvar längre" kände jag verkligen hur en del inom mig gick sönder, hur allt blev svart och kallt. När chocken väl hade lagt sig så visste jag fortfarande varken ut eller in, visste inte ens vem jag själv var. Livrädd för vad som skulle hända sen. Efter några hemska dagar då jag tömde ut alla tårar som fanns att fälla, så tänkte jag att det inte funkar såhär. Jag måste ta mig i kragen och börja tänka framåt. Och det gjorde jag, och det var även då jag själv insåg att det förhållandet var slut, det fanns ingenting mer att hämta. Och vi båda mår mycket bättre utan varandra. De där äkta känslorna hade nog inte funnits där på ett tag, vi hade mer fastnat i känslan utav trygghet.
Nu mår jag bra, trots att jag är ensam. Och det har varit väldigt skönt att kunna tänka på sig själv ett tag nu, att få börja planera sin egna framtid. Och framför allt att kunna hitta på massa saker och ha tid för mina vänner igen.
Men nu har jag ett problem igen...
Jag är såhäääär nära på att falla pladask igen, och jag är livrädd. Jag vill inte känna det jag känner, jag vill inte släppa någon så nära inpå igen, livrädd för att bli sårad och sviken. Vill ju hellre vara för mig själv. Meeeen, det är ju ingenting jag själv kan styra, vad jag känner och inte känner alltså. Så jag får helt enkelt rida ut vågen och se vart det leder.
Haha eftersom att jag sitter vid min gamla dator så kan jag väl bjuda på en 3 år gammal bild med.
